Tröttnade fort här och byter nu bloggplats..
Min bloggdagbok fortsätter leva på
http://blogg.aftonbladet.se/26611/
välkomna...
onsdag 8 oktober 2008
tisdag 7 oktober 2008
Mitt innersta:
Jag gråter. Tankarna äter upp mig och kroppen gör ont. Jag känner mig svag och jag går bara runt, runt i huset. Tänk om? Vad händer? Jag vill ha kontroll men det går inte. Psyket har tagit över mig och det försöker krossa mig. Men jag ska överleva, jag vill vara med dig och jag har massor att ge. Jag vill! Vi kan!
....Vill du verkligen ?...
Jag gråter. Tankarna äter upp mig och kroppen gör ont. Jag känner mig svag och jag går bara runt, runt i huset. Tänk om? Vad händer? Jag vill ha kontroll men det går inte. Psyket har tagit över mig och det försöker krossa mig. Men jag ska överleva, jag vill vara med dig och jag har massor att ge. Jag vill! Vi kan!
....Vill du verkligen ?...
söndag 5 oktober 2008
Bullbak
I fredags sov jag och Dottern över hos en kompis som är gräsänklign i 2 veckor. Hennes karl är i Kina på affärsresa...
Hon e sällskapssjuk så det var bara att ta sitt pick o pack och åka dit.
Ganska lugn kväll men det blev sent som vanligt, fattar inte att inte vi kan lägga oss i normal tid nångång?
Igår så var det dans för dotra klockan 1 och jag var så duktig och tränade samtidigt. Cyklade 20 minuter och steppade en kvart. Hinner inte så mycket mer för dansen är bara 45 minuter.
Men ska planera om lite på jobbet så jag kan ta en långlunch en dag i veckan också och hinna träna 1 timma te.x. varje onsdag. Får se vad chefen säger om det.
Efter dansen så åkte vi till min bonussyster och hennes karl i Hammarby sjöstad. Det var bullbaksdags :)
Bullar i stora lass blev det...2 omgångar. Dottern hade riktigt kul och fick mjöl överallt...haha..såg så söt ut i sitt rosa förkläde och mjöl i hela anstiktet.
När vi väl var klara med allt så var klockan redan 7 och både jag och lilltjejen var dötrötta.
Så det blev raka vägen hem, och hon somnade i bilen på en gång.
Det blev ingen middag för henne. Skulle bli fel att väcka henne för då skulle hon aldrig somna om sen.
Jag själv var rätt rastlös på kvällen...får nästan alltid panik när det är lördagkväll och jag sitter ensam hemma.
På lördagar ska man göra roliga saker. Så är det, inte sitta hemma själv. Okej om man hade nån brevid sig i soffan...då kan man vara hemma varje lördan, men inte själv!!
Jag känner mig just nu så ensam...
Hon e sällskapssjuk så det var bara att ta sitt pick o pack och åka dit.
Ganska lugn kväll men det blev sent som vanligt, fattar inte att inte vi kan lägga oss i normal tid nångång?
Igår så var det dans för dotra klockan 1 och jag var så duktig och tränade samtidigt. Cyklade 20 minuter och steppade en kvart. Hinner inte så mycket mer för dansen är bara 45 minuter.
Men ska planera om lite på jobbet så jag kan ta en långlunch en dag i veckan också och hinna träna 1 timma te.x. varje onsdag. Får se vad chefen säger om det.
Efter dansen så åkte vi till min bonussyster och hennes karl i Hammarby sjöstad. Det var bullbaksdags :)
Bullar i stora lass blev det...2 omgångar. Dottern hade riktigt kul och fick mjöl överallt...haha..såg så söt ut i sitt rosa förkläde och mjöl i hela anstiktet.
När vi väl var klara med allt så var klockan redan 7 och både jag och lilltjejen var dötrötta.
Så det blev raka vägen hem, och hon somnade i bilen på en gång.
Det blev ingen middag för henne. Skulle bli fel att väcka henne för då skulle hon aldrig somna om sen.
Jag själv var rätt rastlös på kvällen...får nästan alltid panik när det är lördagkväll och jag sitter ensam hemma.
På lördagar ska man göra roliga saker. Så är det, inte sitta hemma själv. Okej om man hade nån brevid sig i soffan...då kan man vara hemma varje lördan, men inte själv!!
Jag känner mig just nu så ensam...
fredag 3 oktober 2008
Dagen är snart slut...
Ytterligare en dag snart slut...
Sitter och väntar på att klockan ska slå 5 så jag får gå hem. Idag har jag varit och ätit lunch med min mor på kinarestaurang. Gott faktiskt..
Var och tittade på gummistövlar efter det. Hade fått ett tips om att det skulle finnas ett par snygga på Intersport. Men så f*n heller. Lika fula som alla andra gummistövlar.
Jag vill ha ett par svarta med högt skaft som inte riktigt ser ut som gummistälvar. Det skall mer se ut som ett par vanliga stövlar.
Jakten får gå vidare helt enkelt..
Ikväll skulle ju Söt på kryssning med en massa vänner. Gamla och nya. Dom skulle fira nån som fyllde år, kommer inte ihåg vem det var.
Jag kan inte släppa känslan av svartsjukan jag har nu. Bara för att han inte är upp över öronen förälskad i mig just nu pga av all stress och deprission så får jag för mig att han ska hitta någon annan och bara strula till det ikväll.
Jag vet att han inte är en sån person men man utgår ju alltid från sig själv och jag vet hur jag skulle kunnat hantera en sån här situation.
Eller jag skulle inte hanterat den. Det är det som är problemet. Risken skulle vara överhängande att jag skulle strula till det på kryssningen bara för att få lite uppskatttning och tro att jag skulle må bättre av det när man i själva verket bara mår sämre sen för då har man ju sårat någon.
Vi är ju faktiskt ett par nu..inte bara några som träffas lite då o då för att det är kul.
Vi har tillsammans bestämt att vi ska försöka fast han mår som han mår...så FAN ta honom om han strular till det. Jag vet inte vad jag skulle göra då???
Varför kan inte livet bara för en gångs skull gå åt det håll jag vill. Nu när jag äntligen gillar någon så ska det bli stora problem som inte jag kan styra.
Jag kan inte lösa hans ekonomiska bekymmer, jag har inte dom pengarna.
Jag kan inte lösa hans trötthet och deprission, det kan bara han genom att ta tag i allt. Det gör han nu men hur lång tid kommer det ta innan han mår som vanligt igen?
Kommer jag orka vänta så länge??
Just nu känner jag mig bara ledsen hela tiden. Det är som om det är slut mellan oss fast det inte är det.
Jag måste få känna mig attraktiv i hans ögon. Jag måste känna att han bara vill ha mig!!!!
Iallafall ibland. Just nu är det aldrig så utan mer som om att han bara står ut med mig för att vi sagt det. Jag vet iofs att han trivs att umgås med mig presic com jag trivs att umgås med honom.
MEN det har blivit så konstigt de senaste gångerna, jag vet inte om det beror på att jag tänker så mycket mer nu än förut. Innan var vi bara tillsammans och allt flöt på. Nu analyserar jag allt hela tiden. Hans rörelser, hans blickar, vad han säger osv.
Det går inte, jag blir tokig snart...
Dessutom är jag så sjukt k*t...det jag fick inatt var ju ett litet steg på vägen iallafall men inte alls som det ska vara. En snabbis där bara han blir nöjd är absolut inte vad vi brukar göra.
Det är en av hans enormt positiva egenskaper annars. Han ger sig inte förräns jag e helt nöjd och det är inte det enklaste.
Han är första killen jag har där jag kommer mer eller mindre varje gång vi har sex. Ovanligt!
Jag är inne på tankarna att göra ett uppehåll medans han mår så här. (hans förslag från början som vi båda sen avstyrde)
Bara för att få vara singel igen och ha sex med vem jag vill...det finns alltid nåt av exen man kan ringa och få det man vill av, inte lika bra som vårat men då skulle iallafall jag få uppskattning. Om än bara för stunden....
Fan, jag vet inte alls om jag orkar det här alls.....jag är självständig och har inte haft någon annan än mig och dottern att tänka på i 5 år nu. Så ska man helt plötsligt anpassa sig efter nån annan, nån annan som dessutom gör mig så osäker just nu.
I lördags fick jag ett ordentligt sammanbrott efter att jag hade skaffat barnvakt 3 dgr i rad och det hade kommit annat i vägen för honom varje kväll. På lördan hade vi verkligen bestämt att vi skulle träffas för att gå igenom situationen och bestämma vad vi skulle göra. Nej men då, halv 8 på kvällen skickar han ett sms om att han inte hann klart jobbet hos sin farbror och skulle stanna kvar där över natten. Då brast det totalt. Jag grät i flera timmar....har endast gråtit över en kille förut i vuxen ålder.
Jag vet att jag vill vara med honom, jag trivs som fan, jag vet att jag kan stå ut ett tag, men hur länge??
Jag måste ju samtidigt tänka på mig själv...jag börjar bli mer och mer deprimerad. Allt känns bara jobbigt hela tiden. Jag vill inte vara på jobbet, jag vill inte leka med dottern, jag vill inte träffa kompisar, jag vill inte festa, jag vill inte hålla ordning hemma, jag vill inte göra någonting.... (eller jag vill men är så nere så det blir bara tråkigt hela tiden).
Sitter och väntar på att klockan ska slå 5 så jag får gå hem. Idag har jag varit och ätit lunch med min mor på kinarestaurang. Gott faktiskt..
Var och tittade på gummistövlar efter det. Hade fått ett tips om att det skulle finnas ett par snygga på Intersport. Men så f*n heller. Lika fula som alla andra gummistövlar.
Jag vill ha ett par svarta med högt skaft som inte riktigt ser ut som gummistälvar. Det skall mer se ut som ett par vanliga stövlar.
Jakten får gå vidare helt enkelt..
Ikväll skulle ju Söt på kryssning med en massa vänner. Gamla och nya. Dom skulle fira nån som fyllde år, kommer inte ihåg vem det var.
Jag kan inte släppa känslan av svartsjukan jag har nu. Bara för att han inte är upp över öronen förälskad i mig just nu pga av all stress och deprission så får jag för mig att han ska hitta någon annan och bara strula till det ikväll.
Jag vet att han inte är en sån person men man utgår ju alltid från sig själv och jag vet hur jag skulle kunnat hantera en sån här situation.
Eller jag skulle inte hanterat den. Det är det som är problemet. Risken skulle vara överhängande att jag skulle strula till det på kryssningen bara för att få lite uppskatttning och tro att jag skulle må bättre av det när man i själva verket bara mår sämre sen för då har man ju sårat någon.
Vi är ju faktiskt ett par nu..inte bara några som träffas lite då o då för att det är kul.
Vi har tillsammans bestämt att vi ska försöka fast han mår som han mår...så FAN ta honom om han strular till det. Jag vet inte vad jag skulle göra då???
Varför kan inte livet bara för en gångs skull gå åt det håll jag vill. Nu när jag äntligen gillar någon så ska det bli stora problem som inte jag kan styra.
Jag kan inte lösa hans ekonomiska bekymmer, jag har inte dom pengarna.
Jag kan inte lösa hans trötthet och deprission, det kan bara han genom att ta tag i allt. Det gör han nu men hur lång tid kommer det ta innan han mår som vanligt igen?
Kommer jag orka vänta så länge??
Just nu känner jag mig bara ledsen hela tiden. Det är som om det är slut mellan oss fast det inte är det.
Jag måste få känna mig attraktiv i hans ögon. Jag måste känna att han bara vill ha mig!!!!
Iallafall ibland. Just nu är det aldrig så utan mer som om att han bara står ut med mig för att vi sagt det. Jag vet iofs att han trivs att umgås med mig presic com jag trivs att umgås med honom.
MEN det har blivit så konstigt de senaste gångerna, jag vet inte om det beror på att jag tänker så mycket mer nu än förut. Innan var vi bara tillsammans och allt flöt på. Nu analyserar jag allt hela tiden. Hans rörelser, hans blickar, vad han säger osv.
Det går inte, jag blir tokig snart...
Dessutom är jag så sjukt k*t...det jag fick inatt var ju ett litet steg på vägen iallafall men inte alls som det ska vara. En snabbis där bara han blir nöjd är absolut inte vad vi brukar göra.
Det är en av hans enormt positiva egenskaper annars. Han ger sig inte förräns jag e helt nöjd och det är inte det enklaste.
Han är första killen jag har där jag kommer mer eller mindre varje gång vi har sex. Ovanligt!
Jag är inne på tankarna att göra ett uppehåll medans han mår så här. (hans förslag från början som vi båda sen avstyrde)
Bara för att få vara singel igen och ha sex med vem jag vill...det finns alltid nåt av exen man kan ringa och få det man vill av, inte lika bra som vårat men då skulle iallafall jag få uppskattning. Om än bara för stunden....
Fan, jag vet inte alls om jag orkar det här alls.....jag är självständig och har inte haft någon annan än mig och dottern att tänka på i 5 år nu. Så ska man helt plötsligt anpassa sig efter nån annan, nån annan som dessutom gör mig så osäker just nu.
I lördags fick jag ett ordentligt sammanbrott efter att jag hade skaffat barnvakt 3 dgr i rad och det hade kommit annat i vägen för honom varje kväll. På lördan hade vi verkligen bestämt att vi skulle träffas för att gå igenom situationen och bestämma vad vi skulle göra. Nej men då, halv 8 på kvällen skickar han ett sms om att han inte hann klart jobbet hos sin farbror och skulle stanna kvar där över natten. Då brast det totalt. Jag grät i flera timmar....har endast gråtit över en kille förut i vuxen ålder.
Jag vet att jag vill vara med honom, jag trivs som fan, jag vet att jag kan stå ut ett tag, men hur länge??
Jag måste ju samtidigt tänka på mig själv...jag börjar bli mer och mer deprimerad. Allt känns bara jobbigt hela tiden. Jag vill inte vara på jobbet, jag vill inte leka med dottern, jag vill inte träffa kompisar, jag vill inte festa, jag vill inte hålla ordning hemma, jag vill inte göra någonting.... (eller jag vill men är så nere så det blir bara tråkigt hela tiden).
Mys :)
Just det, jag fick faktiskt lite sex inatt...äntligen.
Vid läggdags igår somnade han ju på en gång så jag blev butter och läste en bok istället, jag e ju så himla rastlös på kvällarna.
Har ofta svårt att somna om jag inte läser eller ser på tv.
Somnade tillslut iallafall och vaknar av att Söt ligger bakom mig och börjar mysa..mmm....
Det var ju riktigt länge sen nu så det var välbehövligt. Efter en kort stund upptäckte vi att dottern låg i sängen också..hon hade smygit dit så det var bara att lägga tillbaka henne till sin säng och hoppas att Söt fortfarande ville när jag kom tillbaka. Japp...men det höll tyvärr inte allför länge :(
Men det var iallafall ett tecken på att det finns någon form av känsla för mig kvar...
Så idag är jag lite nöjdare när jag fått mig en "liten" omgång inatt!
Äntligen fredag...
Vid läggdags igår somnade han ju på en gång så jag blev butter och läste en bok istället, jag e ju så himla rastlös på kvällarna.
Har ofta svårt att somna om jag inte läser eller ser på tv.
Somnade tillslut iallafall och vaknar av att Söt ligger bakom mig och börjar mysa..mmm....
Det var ju riktigt länge sen nu så det var välbehövligt. Efter en kort stund upptäckte vi att dottern låg i sängen också..hon hade smygit dit så det var bara att lägga tillbaka henne till sin säng och hoppas att Söt fortfarande ville när jag kom tillbaka. Japp...men det höll tyvärr inte allför länge :(
Men det var iallafall ett tecken på att det finns någon form av känsla för mig kvar...
Så idag är jag lite nöjdare när jag fått mig en "liten" omgång inatt!
Äntligen fredag...
Hur kommer det att gå?
Jag vet inte riktigt hur det här kommer gå med Söt. Sen vi pratade och han verkligen berättade hur dåligt han mådde så har det varit så konstigt mellan oss.
Han berättade att det var svårt att fokusera på sina känslor nu och det märks....han e liksom inte riktigt närvarande ens när han är här.....
Jag vet ju att det troligtvis blir så ett tag framöver men jag är orolig att det ska gå åt fel håll för jag blir ju också lite reserverande, vågar liksom inte vara så framåt och avslappnad längre.
Det blir så stelt ibland och det har vi inte haft problem med alls innan.
Det har varit ett av de mest positiva sakerna, att vi bara har varit med varandra så avslappnat och bekvämt..
Men det kommer förhoppningsvis tillbaka...
Ikväll ska han på kryssning med 45 andra, ev. är det båten dom filmar på. Han hoppas på att det inte blir det men jag skulle tycka det var kul :)
Då kan jag se när han gör bort sig..hehe..
Han berättade att det var svårt att fokusera på sina känslor nu och det märks....han e liksom inte riktigt närvarande ens när han är här.....
Jag vet ju att det troligtvis blir så ett tag framöver men jag är orolig att det ska gå åt fel håll för jag blir ju också lite reserverande, vågar liksom inte vara så framåt och avslappnad längre.
Det blir så stelt ibland och det har vi inte haft problem med alls innan.
Det har varit ett av de mest positiva sakerna, att vi bara har varit med varandra så avslappnat och bekvämt..
Men det kommer förhoppningsvis tillbaka...
Ikväll ska han på kryssning med 45 andra, ev. är det båten dom filmar på. Han hoppas på att det inte blir det men jag skulle tycka det var kul :)
Då kan jag se när han gör bort sig..hehe..
torsdag 2 oktober 2008
Middan klar...
Nu är middan klar. Det skulle bli fisk och potatis men det tog så lång tid så jag gjorde makaroner o köttbullar iadag istället så tar jag fisken till matlåda imorgon istället..
Tänk att få komma hem till färdig middag nån dag. Att allt bara är klart och framdukat när man kommer hem vid halv 6, så skönt det skulle vara...
Jag kommer ihåg när vi var små så hade mamma alltid maten klar strax innan 5 då pappa kom hem från jobbet.
Men varför skulle man ha en egen liten kärnfamilj?? Det vore ju onödigt, bättre att göra slut med killen för att efter det upptäcka att man va gravid!!! Blää...men snart kommer förhoppningsvis Söt hit, hoppas, hoppas!!
Tänk att få komma hem till färdig middag nån dag. Att allt bara är klart och framdukat när man kommer hem vid halv 6, så skönt det skulle vara...
Jag kommer ihåg när vi var små så hade mamma alltid maten klar strax innan 5 då pappa kom hem från jobbet.
Men varför skulle man ha en egen liten kärnfamilj?? Det vore ju onödigt, bättre att göra slut med killen för att efter det upptäcka att man va gravid!!! Blää...men snart kommer förhoppningsvis Söt hit, hoppas, hoppas!!
Historien om min söt..
Det började faktiskt redan i vintras/tidig vår. Jag var med min bästast L och spelade Biljard med några av hennes gamla vänner. Och blandannat han., en av L`s bästa killkompisar sen småskolan...jag hade sett honom förut men då var han sambo med sin tjej så det var helt enkelt förbjudet. Jag respekterar oftast sånt och lägger inte ner någon energi alls på en kille som är upptagen.
Men nu fick jag reda på att dom hade separerat sen ett tag tillbaka = fritt fram för mig.
Den kvällen blev det mest lek, vi flörtade som bara den under kvällen och fick för oss av någon anledning att vi inte skulle visa det för L. Det gick bra nästan hela kvällen. Under biljarden var det inget mer än blickar och prat men sen när vi gick vidare till krogen så var det svårare att hålla händer och munnar borta. Så fort L inte var nära så kysstes vi. Tog varandras händer under bordet m.m....riktigt spännande. Men självklart blev vi avslöjade på vägen hem. Det var dags för det obligatoriska MC besöket och vi stannade utanför medans L gick in för att handla.
Vi tycker vi är jättesmidiga som står precis utanför entren och hånglar...det tycker inte L att vi är när honkommer ut efter en kvart och vi fortfarande står och hånglar..haha...det var riktigt kul för hon hade inte fattat någonting under hela kvällen.
Hennes första svar var: "Jag ligger i mitten!!"
Tanken var nämligen att vi båda skulle sova över hos henne och hon bor inte stort så det blit till att dela säng när man sover hos henne.
Tyvärr blev det inget mer av oss efteråt...jag åkte tidigt dan efter och det rann ut i sanden.
Några månader efter det så träffades vi igen. Det här var i slutat på Maj...L fyllde år så det var middag och fest inne i stan. Direkt blev det flört m.m. mellan mig och söt. Men jag kände att jag inte ville strula till det mer efterssom han var L`s bästa killkompis och jag hennes bästa tjejkompis. Jag är inte en tjej som skaffar förhållanden nämligen. Jag är något av en player oftast...tycker det är kul och spännande ett tag men tröttnar väldigt fort. Så det skulle troligtvis bara bli bekymmer med att börja träffa honom.
Så för att inte göra det så komlicerat höll jag emot hans förslag om gemensam hemgång senare under kvällen. Jag var där för att fira L och sen punkt. Det var svårt att hålla emot för han skickade några söta och smickrande sms under kvällen..vi pratade även i telefon och jag förlarade redan då att jag inte ville ha något lekförhållande med honom utan ska jag träffa någon som det kan bli så kompicerat med så ska det vara på riktigt.
Veckan efter så kom det några fler sms och helgen efter så fyllde en annan gemensam vän år. Då var det kört...jag sa som jag sagt helgen innan men menade det mer den här gången. Inget lekförhållande utan det skulle vara nåt han ville satsa på, eller iallafall försöka. Ingen av oss visste ju vad som skulle hända, vad vi skulle tycka om varandra osv men jag ville verkligen ge det ett försök och det ville han också. Den natten sov vi tillsammans men inget sex.
Vi ville men efterssom jag hade min "vecka" så gick det inte.
Efter det har vi träffats i snart 4 månader och det är sjukt ovanligt att jag känner så här för någon. För många kan 4 månader verka kort tid men för mig är det länge.
MEN....varför ska livet flyta på för???
Nu är det inte jag som backar utan han! Eller han backar inte egentligen när det gäller oss, utan han mår så sjukt dåligt just nu pga massa skit som händer runt honom. Han har satt sig i ekonomisk knipa genom att bli blåst av polare på sin firma. Skyldig pengar lite här och var tack vare att det inte gick att lita på vännerna. Hade han tagit tag i det på en gång hade det kanske inte blivit så farligt men nu lät han det gå så det det blev panik nu iistället. Hans mamma stod som borgenär på firman för han starade den när han var 18 redan så det är hon som hamnar i skiten...
Dessutom har han problem med boendet. Han och en vän skulle hyra ett stort jäkla hus tillsammans. Dealen var att polaren endast skulle bo där varannan helg med sina barn, men nej. Självklart blir det inte så. Dom kommer vara där mer eller mindre heltid nu. Det var ju jättekul, han har inget privatliv överhuvetaget. Sen flyttade dessutom polarens son på 24 år in. Så nu är det fullt hus hela tiden.
Sen efterssom han har dessa problem har han fått problem med sömnen. Han är alltid trött. Vid unchtid varje dag måste han hem och sova 3-4 timmar för att orka vara vaken över middan. Sen är det tillbaka ner i sängen igen vid 8. Varje dag är det så..
Detta gör ju att han inte har den tid och motivationen han vill ha gentemot oss. Vi hade en pratstund i måndags om detta. Han visste inte riktigt vad han ville göra. Han ville vara med mig men kände att det hamnade i skymundan nu när det var akut att få ihop de pengar han var skyldig. Han kommer bli tvungen att jobba jättemycket framöver. Som tur är har han ett arbete där det går att jobba extra och tjäna bra med pengar.
Jag sa som det var till honom, jag vill ge det en chans och se om jag klarar av att bli lite åsidosatt under en period. För jag vet att jag inte klarar av ett brejk. Det känns avslutat då och inget man fortsätter sen...
Bara jag vet att han vill ha mig och att han vill att det ska funka mellan oss så är det värt att vänta ut...så mycket som jag tycker om honom är riktigt ovanligt. Jag tror det bara har hänt en gång tidigare och det var dotterns far (en helt annan historia)...
men ikväll får jag iallafall se söt...sen ska han på kryssning imorgon och sen får vi se...
Jag saknar det vi hade i början....det var så mysigt och han visade så mycket ömhet hela tiden. Nu är han bara trött. Jag vet anledningen och jag har satt mig i situationen att vi ska klara av det här men det är så jobbigt ändå. Nu tror jag det är över en månad sen vi hade sex...helt sjukt. Jag som kan vara näst intill nymfoman har klarat mig utan riktig sex på en månad. Såååå mycket tycker jag om honom och så mycket tycker jag det är värt att vänta på....
Har jag tur kanske jag får mysa lite grann ikväll...Puss på er...
Men nu fick jag reda på att dom hade separerat sen ett tag tillbaka = fritt fram för mig.
Den kvällen blev det mest lek, vi flörtade som bara den under kvällen och fick för oss av någon anledning att vi inte skulle visa det för L. Det gick bra nästan hela kvällen. Under biljarden var det inget mer än blickar och prat men sen när vi gick vidare till krogen så var det svårare att hålla händer och munnar borta. Så fort L inte var nära så kysstes vi. Tog varandras händer under bordet m.m....riktigt spännande. Men självklart blev vi avslöjade på vägen hem. Det var dags för det obligatoriska MC besöket och vi stannade utanför medans L gick in för att handla.
Vi tycker vi är jättesmidiga som står precis utanför entren och hånglar...det tycker inte L att vi är när honkommer ut efter en kvart och vi fortfarande står och hånglar..haha...det var riktigt kul för hon hade inte fattat någonting under hela kvällen.
Hennes första svar var: "Jag ligger i mitten!!"
Tanken var nämligen att vi båda skulle sova över hos henne och hon bor inte stort så det blit till att dela säng när man sover hos henne.
Tyvärr blev det inget mer av oss efteråt...jag åkte tidigt dan efter och det rann ut i sanden.
Några månader efter det så träffades vi igen. Det här var i slutat på Maj...L fyllde år så det var middag och fest inne i stan. Direkt blev det flört m.m. mellan mig och söt. Men jag kände att jag inte ville strula till det mer efterssom han var L`s bästa killkompis och jag hennes bästa tjejkompis. Jag är inte en tjej som skaffar förhållanden nämligen. Jag är något av en player oftast...tycker det är kul och spännande ett tag men tröttnar väldigt fort. Så det skulle troligtvis bara bli bekymmer med att börja träffa honom.
Så för att inte göra det så komlicerat höll jag emot hans förslag om gemensam hemgång senare under kvällen. Jag var där för att fira L och sen punkt. Det var svårt att hålla emot för han skickade några söta och smickrande sms under kvällen..vi pratade även i telefon och jag förlarade redan då att jag inte ville ha något lekförhållande med honom utan ska jag träffa någon som det kan bli så kompicerat med så ska det vara på riktigt.
Veckan efter så kom det några fler sms och helgen efter så fyllde en annan gemensam vän år. Då var det kört...jag sa som jag sagt helgen innan men menade det mer den här gången. Inget lekförhållande utan det skulle vara nåt han ville satsa på, eller iallafall försöka. Ingen av oss visste ju vad som skulle hända, vad vi skulle tycka om varandra osv men jag ville verkligen ge det ett försök och det ville han också. Den natten sov vi tillsammans men inget sex.
Vi ville men efterssom jag hade min "vecka" så gick det inte.
Efter det har vi träffats i snart 4 månader och det är sjukt ovanligt att jag känner så här för någon. För många kan 4 månader verka kort tid men för mig är det länge.
MEN....varför ska livet flyta på för???
Nu är det inte jag som backar utan han! Eller han backar inte egentligen när det gäller oss, utan han mår så sjukt dåligt just nu pga massa skit som händer runt honom. Han har satt sig i ekonomisk knipa genom att bli blåst av polare på sin firma. Skyldig pengar lite här och var tack vare att det inte gick att lita på vännerna. Hade han tagit tag i det på en gång hade det kanske inte blivit så farligt men nu lät han det gå så det det blev panik nu iistället. Hans mamma stod som borgenär på firman för han starade den när han var 18 redan så det är hon som hamnar i skiten...
Dessutom har han problem med boendet. Han och en vän skulle hyra ett stort jäkla hus tillsammans. Dealen var att polaren endast skulle bo där varannan helg med sina barn, men nej. Självklart blir det inte så. Dom kommer vara där mer eller mindre heltid nu. Det var ju jättekul, han har inget privatliv överhuvetaget. Sen flyttade dessutom polarens son på 24 år in. Så nu är det fullt hus hela tiden.
Sen efterssom han har dessa problem har han fått problem med sömnen. Han är alltid trött. Vid unchtid varje dag måste han hem och sova 3-4 timmar för att orka vara vaken över middan. Sen är det tillbaka ner i sängen igen vid 8. Varje dag är det så..
Detta gör ju att han inte har den tid och motivationen han vill ha gentemot oss. Vi hade en pratstund i måndags om detta. Han visste inte riktigt vad han ville göra. Han ville vara med mig men kände att det hamnade i skymundan nu när det var akut att få ihop de pengar han var skyldig. Han kommer bli tvungen att jobba jättemycket framöver. Som tur är har han ett arbete där det går att jobba extra och tjäna bra med pengar.
Jag sa som det var till honom, jag vill ge det en chans och se om jag klarar av att bli lite åsidosatt under en period. För jag vet att jag inte klarar av ett brejk. Det känns avslutat då och inget man fortsätter sen...
Bara jag vet att han vill ha mig och att han vill att det ska funka mellan oss så är det värt att vänta ut...så mycket som jag tycker om honom är riktigt ovanligt. Jag tror det bara har hänt en gång tidigare och det var dotterns far (en helt annan historia)...
men ikväll får jag iallafall se söt...sen ska han på kryssning imorgon och sen får vi se...
Jag saknar det vi hade i början....det var så mysigt och han visade så mycket ömhet hela tiden. Nu är han bara trött. Jag vet anledningen och jag har satt mig i situationen att vi ska klara av det här men det är så jobbigt ändå. Nu tror jag det är över en månad sen vi hade sex...helt sjukt. Jag som kan vara näst intill nymfoman har klarat mig utan riktig sex på en månad. Såååå mycket tycker jag om honom och så mycket tycker jag det är värt att vänta på....
Har jag tur kanske jag får mysa lite grann ikväll...Puss på er...
Noll arbetsmoral!
Nu sitter jag på jobbaet och har NOLL arbetsmoral. Varför blir det så här, har ju så sjukt mycket att göra men orkar ingenting. Vill bara att dagen ska ta slut så jag får åka hem....oftast bara hem till middagslagning, städning och bråkig unge.
Fast något positiv som hänt idag är att jag skaffat oss en ny kund :) Så nu har jag ännu mer att göra, fast det är okej för jag får en medhjälpare som börjar hos oss i slutet av oktober så det ska bli skönt att äntligen få lite avlastning.
Den här månaden har jag 5 nya företag att starta upp och få koll på. Det är + dom 32 bolag jag redan sköter..Phuu...
Men jag gillar utmaningar så det är ju verkligen ett arbeta som passar mig.
Slutar om en halvtimma och då blir det full fart hem för att hinna städa lite för ikväll får jag se min söt igen. Har inte träffats sen i måndags :( Tar allt från början i nästa inlägg....
Fast något positiv som hänt idag är att jag skaffat oss en ny kund :) Så nu har jag ännu mer att göra, fast det är okej för jag får en medhjälpare som börjar hos oss i slutet av oktober så det ska bli skönt att äntligen få lite avlastning.
Den här månaden har jag 5 nya företag att starta upp och få koll på. Det är + dom 32 bolag jag redan sköter..Phuu...
Men jag gillar utmaningar så det är ju verkligen ett arbeta som passar mig.
Slutar om en halvtimma och då blir det full fart hem för att hinna städa lite för ikväll får jag se min söt igen. Har inte träffats sen i måndags :( Tar allt från början i nästa inlägg....
onsdag 1 oktober 2008
Dagen som varit
Så äntligen hemma. Sitter nu i soffan och har tv:n på i bakgrunden...dottern ligger och sover sött i sängen.
Dagen har innehållit massa jobb, det tar liksom aldrig slut känns det som. Så fort en sak e klar så har jag fått 5 nya mail att hinna svara på osv...men jag trivs ändå. Det är ett fritt arbete där det enda viktiga är att jag hinner klart innan deadline varje månad och det har jag gjort nu i över 3 år....rätt stolt över mig själv. Från att ha noll utbildning, inget jobb och en liten bebis som bodde med mig hemma hos mina föräldrar till att ha en självständig och lycklig 4-åring, ett jobb med mycket ansvar som egentligen kräver en utbildning jag inte alls har och ett hus jag hyr ute på landet där jag verkligen vill bo. Det känns som några steg i rätt riktning iallafall....
Idag hade jag planer på att jobba över sent så dotterns gudmor hade hoppat in som barnvakt men redan vid halv 7 så gav jag upp.
Hösten gör en trött och orkeslös. Jag hämtade upp dottern och åkte in mot stan för att hämta upp 2 hyllor jag köpt på nätet. Riktigt billigt måste jag säga. På väg in hämtade jag upp en kompis som fick hålla sällskap. Det blev även en fika efter hyllköpet.
Alldeles försent för dottern egentligen men en muta om att få köpa en ny bok efter så var hon lugn och snäll under fikat. Det blev en djurbok som hon velat ha ett tag nu.
Lite skitsnack med L behövs med jämna mellanrum. Hon är min bästaste. Förstår sig på mig som inte många andra gör. Eller rättare sagt så tror jag inte det är nån annan som förstår mig på det sätt L förstår mig. Klockan 9 åkte vi hem äntligen...
Nu ska det sovas ordentligt, måste vara pigg imorgonkväll när min "söt"kommer hit :)
Kram o sov gott
Dagen har innehållit massa jobb, det tar liksom aldrig slut känns det som. Så fort en sak e klar så har jag fått 5 nya mail att hinna svara på osv...men jag trivs ändå. Det är ett fritt arbete där det enda viktiga är att jag hinner klart innan deadline varje månad och det har jag gjort nu i över 3 år....rätt stolt över mig själv. Från att ha noll utbildning, inget jobb och en liten bebis som bodde med mig hemma hos mina föräldrar till att ha en självständig och lycklig 4-åring, ett jobb med mycket ansvar som egentligen kräver en utbildning jag inte alls har och ett hus jag hyr ute på landet där jag verkligen vill bo. Det känns som några steg i rätt riktning iallafall....
Idag hade jag planer på att jobba över sent så dotterns gudmor hade hoppat in som barnvakt men redan vid halv 7 så gav jag upp.
Hösten gör en trött och orkeslös. Jag hämtade upp dottern och åkte in mot stan för att hämta upp 2 hyllor jag köpt på nätet. Riktigt billigt måste jag säga. På väg in hämtade jag upp en kompis som fick hålla sällskap. Det blev även en fika efter hyllköpet.
Alldeles försent för dottern egentligen men en muta om att få köpa en ny bok efter så var hon lugn och snäll under fikat. Det blev en djurbok som hon velat ha ett tag nu.
Lite skitsnack med L behövs med jämna mellanrum. Hon är min bästaste. Förstår sig på mig som inte många andra gör. Eller rättare sagt så tror jag inte det är nån annan som förstår mig på det sätt L förstår mig. Klockan 9 åkte vi hem äntligen...
Nu ska det sovas ordentligt, måste vara pigg imorgonkväll när min "söt"kommer hit :)
Kram o sov gott
åter på jobbet...
Nu är jag på jobbet igen och varit här en stund. Så sjukt mycket att göra så jag gör det absolut viktigaste sen orkar jag inte mer just nu så det får bli till att skriva av sig lite emellan.
Det blev ingen tvätt upphängd så vi hann i tid till läkaren. Skönt...
Det tråkiga är dock att dottern har lärt sig att om hon gnäller och tycker att saker gör ont hos doktorn så får hon 2 klistermärken istället för 1 så nu har hon börjat vägra sitta still och massa saker för att hon vet att hon blir mutad tillslut. Inte bra, men väldigt smart av en 4-åring.
Det jobbiga var att jag som trodda allt var frid o fröjd med hennes öron visst inte var det. Nu är det tydligen någon form av polyp kvar i örat som måste bort. Jag har fått örondroppar som hon ska ta 3 ggr per dag i 10 dgr sen ska vi på återbesök. Har det inte gått bort då blir det in till sjukjuset och nedsövning istället...
Jag har aldrig behövt sövas och hon har redan hunnit med 2 stycken. Men vi får hoppas att hon slipper denna gång...
Nu ska jag åka och möta en kompis för en lite sen lunch...kommer tillbaka sen igen...
Kram
Det blev ingen tvätt upphängd så vi hann i tid till läkaren. Skönt...
Det tråkiga är dock att dottern har lärt sig att om hon gnäller och tycker att saker gör ont hos doktorn så får hon 2 klistermärken istället för 1 så nu har hon börjat vägra sitta still och massa saker för att hon vet att hon blir mutad tillslut. Inte bra, men väldigt smart av en 4-åring.
Det jobbiga var att jag som trodda allt var frid o fröjd med hennes öron visst inte var det. Nu är det tydligen någon form av polyp kvar i örat som måste bort. Jag har fått örondroppar som hon ska ta 3 ggr per dag i 10 dgr sen ska vi på återbesök. Har det inte gått bort då blir det in till sjukjuset och nedsövning istället...
Jag har aldrig behövt sövas och hon har redan hunnit med 2 stycken. Men vi får hoppas att hon slipper denna gång...
Nu ska jag åka och möta en kompis för en lite sen lunch...kommer tillbaka sen igen...
Kram
Morgontrött...
Mitt första inlägg :)
Vet inte om det kommer kommer bli nån som läser min blogg men det är ju egentligen inte huvesaken. Jag behöver bara skriva av mig...
Trivs inte med penna och papper så det här får bli en lösning. Får se lite hur det blir.
Just nu sitter jag och dottern nyvakna i soffan. Dottern vill gärna skriva istället för mig om hon hade kunnat. "Mamma, får jag skriva med ditt finger?"
Som vanligt har vi det stressigt. Ska till dotterns läkare om 50 minuter och det tar en halvtimma minst att åka och ingen av oss är påklädda :( , har dessutom en tvätt som bör hängas innan. Phuu...
Men det löser sig..läkaren får i värsta fall vänta lite...så som vi alltid får vänta på dom.
Jag återkommer med mer senare...
Vet inte om det kommer kommer bli nån som läser min blogg men det är ju egentligen inte huvesaken. Jag behöver bara skriva av mig...
Trivs inte med penna och papper så det här får bli en lösning. Får se lite hur det blir.
Just nu sitter jag och dottern nyvakna i soffan. Dottern vill gärna skriva istället för mig om hon hade kunnat. "Mamma, får jag skriva med ditt finger?"
Som vanligt har vi det stressigt. Ska till dotterns läkare om 50 minuter och det tar en halvtimma minst att åka och ingen av oss är påklädda :( , har dessutom en tvätt som bör hängas innan. Phuu...
Men det löser sig..läkaren får i värsta fall vänta lite...så som vi alltid får vänta på dom.
Jag återkommer med mer senare...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)